You are visiting a website that is not intended for your region

The page or information you have requested is intended for an audience outside the United States. By continuing to browse you confirm that you are a non-US resident requesting access to this page or information.

Switch to the US site

Covid-19 resurscenter

Följ länken nedan för att läsa mer om hur vi kan hjälpa dig i kampen mot Covid-19.

Läs mere

Nyheter

”Jag kunde dö vilken sekund som helst”

”Jag kunde dö vilken sekund som helst”

Katarina Honoré fick en hjärtinfarkt och tvingades genomgå operation. Här delar hon med sig av sin historia, ur patientens unika perspektiv.

 

Det var sent en januarikväll förra året, sista dagen på Spanienresan, som idag 61-åriga Katarina Honoré och hennes make hastigt lämnade en middag då hon mådde illa och tappade all ork.

”På väg till flygplatsen dagen därpå tilltog illamåendet och det sprängde av smärta i käkar och hals.”

Väl i avgångshallen reser sig en man bredvid Katarina och trillar huvudstupa framåt.

”Han slår sig, det är blod överallt. Mannen hade fått en hjärtinfarkt. Det är en oerhört stressande situation och jag förminskar det faktum att jag själv mår allt sämre.”

När planet lyfter börjar Katarina inse att något är väldigt fel, hon har fruktansvärt ont och får inte luft. Efter att ha kollapsat tas hon omhand av kabinpersonalen, men det finns ingen med medicinsk kompetens ombord.

”Jag tog smärtsillande medel och våndades under hela resan mot Köpenhamn. Väl framme tillkallades ambulans och ett EKG visade det ofattbara – även jag hade en pågående hjärtinfarkt.”

Katarina förs i ilfart till sjukhus. De smärtstillande hon tog hade lugnat hjärtat, men kapaciteten var nere på 20 procent. Katarina får morfin, vilket är det sista hon minns.

”Jag vaknar upp och får veta att de opererat in ett metallnät av rostfritt stål, ett så kallat stent, för att förstärka kärlväggen. Men läget förvärras och jag måste opereras igen.”

Denna gången är Katarina vaken i operationssalen när ännu ett stent sätts in.

”Personalen utbyter blickar och lampor blinkar i olika färger. Jag visste inte vad det betydde men smärtan var oerhörd och jag förstod att jag kunde dö vilken sekund som helst.”.

Efter operationen kan Katarina förflyttas till en intensivvårdsavdelning i hemstaden i södra Sverige. Allt sker med största försiktighet då det pratas om ett mystiskt virus i Kina.”De ville behålla mig på sjukhuset även efter intensivvården, men jag ville hem. En vecka senare fick jag som jag ville och beslöt att även återgå till mitt arbete som politiker och verksamhetsansvarig på LO Skåne.”

Jobbet blev Katarinas räddning, något hon kunde hämta kraft ur för att tillfriskna efter hjärtinfarkten. Likaså hennes sidojobb där hon arbetar med djurs välbefinnande.”Jag är multisjuk sedan tidigare och kämpar med både diabetes, KOL och fybromyalgi. Även om jag är starkare efter den vård jag fick under och efter hjärtinfarkten så känner jag mig inte hel.”

Flera gånger har Katarina fått höra att det var så pass illa att hon egentligen skulle varit död. Hon tycker hon haft tur och är tacksam för den proffsiga vård hon fått.

”Läkarna vill inte jag ska arbeta men jag älskar mitt jobb och att hjälpa människor och djur. Jag unnar mig en städerska och gör inte mycket i hemmet. När vi är lediga tar vi husbilen till kusten – att vakna vid vatten och blicka ut över hav gör mig lugn.”

Katarina går regelbundet på återbesök och har nu en läkare som hanterar hela hennes sjukdomsbild.

”Jag har alltid levt för dagen och gör det ännu mer nu. Jag är inte frisk, men jag lever. Och att leva, det är något fantastiskt det.”

 
Files

Dela: