Välj region
Bekräfta
Heart

I klinisk miljö kallas preload för enddiastoliskt tryck eller (mer precist) slutdiastolisk volym

Ett högre centralt ventryck (CVP) och/eller ett högre tryckförhållande i vänster förmak (PCWP) anses fortfarande ofta vara en indikator på högre preload (CVP för höger hjärta, PCWP för vänster hjärta). Detta beror främst på begränsningen att tryck inte direkt kan omsättas till volym. Alla volymparametrar som bedömer kammarfyllningen i slutet av diastolen återspeglar alltså faktisk preload på ett mer exakt sätt.

Frank-Starling-mekanismen

Frank-Starling-mekanismen säger att ju mer blod som kommer in i kammaren under diastolen (enddiastolisk volym), desto mer blod pumpas ut under systolisk kontraktion (slagvolym) och omvänt. Detta är organets sätt att anpassa sig och kompensera för mindre förändringar av den ventrikulära fyllnaden.

Hjärtmuskelns styrka varierar beroende på den initiala belastningen innan kontraktion inleds

Det kan dock också användas för att öka slagvolymen genom volyminfusion av behandlingsrelaterade skäl. Den kraft som en enskild hjärtmuskelfiber producerar står i proportion till den initiala sarkomerlängden (som kallas preload) och töjningen av de enskilda fibrerna är kopplad till ventriklarnas enddiastoliska volym. 

En ökning av preload kommer i viss utsträckning att få slagvolymen (SV) att öka baserat på en optimal töjning av de myokardiska muskelfibrerna. Till en viss gräns blir kontraktionen större i takt med att muskelcellernas sarkomerer sträcks ut. Vid överbelastning kan å andra sidan kontraktiliteten minska.

Schematisk Frank-Starling-kurva för verifiering av preloadstatus
A = Optimal preload, B = Volymrespons, C = Volymöverbelastning

Frank-Starling mechanism
GEDI
  1. 1. Gassanov N. et al. The PiCCO catheter. Dtsch med Wochenschr 2010; 135(46): 2311-2314